tisdag 27 maj 2014

När man inte väljer som alla andra

I söndags var det morsdag och ett underbart strålande väder. Det var inte bara morsdag utan även EU-val också. Jag och tjejerna bestämde att vi först skulle åka och rösta och sedan åka till ett nyöppnat hamburgeställe som heter Mandys. Vi hade hört om deras goda hamburgare och åkte förväntansfulla dit.

 När vi kom fram så stod vi först och valde i menyn vilka hamburgare vi ville ha. Man kunde välja mellan 100g eller 180g. Vi konstaterade att 180g hamburgare skulle bli alldeles för mycket för det ingick pommesfrites och dricka i menyn. När vi bestämt oss så gjorde jag vår beställning. När jag skulle betala så märkte jag att priset inte stämde det var mer än vad jag räknat ut. Jag frågade mannen i kassan om han uppfattat att vi skall ha 3 st 100g hamburgare. Mannen tittar på mig en stund och sedan utbrister han: att det är aldrig någon som beställer 100g alla beställer 180g. Jag svarade då att vi vill ha 100g. Han hävdar fortfarande att folk inte beställer det. Då frågade jag honom -  Du menar alltså att ni har två allternativ och jag får inte välja vilket jag vill ha. En kvinna som stod och stekte hamburgare rykte snabbt in och sa att vi naturligtvis fick välja vilken storlek vi ville ha . Hon förklarade för mannen att han måste fråga vad kunderna vill ha , men han sa att han frågade inte utan förutsåg att det var 180g som alla åt. Tillslut gav han med sig och vi fick igenom våran beställning. Jag hörde sedan hur den bakomvarande mannen tydligt förklarade att han också ville ha 100 grams hamburgare i sin beställning. Jag kände då att så konstiga var vi nog inte. Vi satte oss ner i solen och så småningom fick vi våran mat. Trots allt var hamburgarna och pommesfriten jättegoda och vi satt där och njöt och skrattade gott åt situationen. Vi kommer definitivt att åka dit igen och ett gott skratt förlänger livet.