Alla vet att fredagen den 13: e är en otursdag. Har man något speciellt planerat denna dag så kan man garantera att det går åt pipsvängen. Just denna dag hade jag fått besiktningstid. På väg till besiktningen var jag helt övertygad om att bilen inte skulle gå igenom och jag såg hur tusenlapparna bara flög iväg.
När besiktningsmannen talade om att det var vår tur och jag överlämnade mina nycklar erbjude han mig och min dotter att följa med in och titta när han besiktia bilen. Jag kände direkt att jag inte ville stå där och höra alla fel utan det var bättre att få det efteråt ( konstigt nog). Jag och min dotter satt och tjuvkika in genom glasdörrarna och såg hur han hissade bilen upp och ner. Det här såg inte bra ut . Rätt som det var stod det två besiktningsmän och tittade på bilen. Åh sa jag det här kan aldrig sluta väl dom behöver vara två för att diskutera alla felen. Den ena besiktningsmannen kom ut till oss och troligtvis sett våra skrämda blickar. Han sa - Varför sitter ni där och tjuvkikar ni kan gå in och titta. Vi skrattade och sa att vi vågar inte. Han var väldigt trevlig och vi pratade en stund. När våran bil äntligen var klar gick vi med darrande ben för att höra domen. Allt han hade att säga var att det var inga större fel på den här bilen. Min spontana reaktion var att krama om honom men det gjorde jag inte utan tackade honom och talade om hur glad jag var.
När vi startade bilen så spelade dom en låt som heter Happy på radion och det kunde inte bli bättre. Denna fredagen den 13: e var min turdag.
