Jag brukar lyssna på mix megapol på morgonen. Det är ett program med Adam Ahlsing, Gry Forsell och Anders Thimell. I dag så pratade Anders Thimell om någon låt med Svante Thuresson. Då spelade dom en liten snutt av den låten i radion och när jag fick höra hans röst då blev jag riktigt nostallgisk. Jag minns inte när jag hörde honom sjunga sist det var nog evighetersen. För när jag var liten så spelades han mycket i radio hans låtar låg alltid på svensktoppen och han var med i många underhållningsprogram i tv.
Tillsaken hör att jag inte alls var förtjust i Svante Thuresson jag har inget emot han som person men han sjöng jazzlåtar och det är inte den sortens musik ett barn gillar. Men nu när jag hörde honom så minns man den rösten och på något vis så tänkte jag på när jag var liten. Så jag log för mej själv och kände mig glad.
Det var ingen lång snutt dom spelade av låten. Jag hade önskat att dom spelade hela. På något sätt tillhör Svante Thuresson min barndom antingen jag gillar honom eller inte. Det var en väldigt konstig känsla. Något man egentligen inte gillar kan göra en så glad. Jag skall nog se om jag hittar några låter med han på Spottify ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar