Kalas med lyckad kladdkaka

I går var vi på födelsedagskalas hos min syster Ilona och hennes sambo Anders. Båda fyller i Mars med bara några dagars mellanrum. Då blir det ju bra att slå ihop kalasen till ett. I år var kalaset lite speciellt för Anders fyllde nämligen 40 år. Det kändes skönt att även han har nått upp till 40 års strecket och kan förena sig till oss andra vuxna ;-).

Vi blev bjudna på en underbart god smörgåståra och jag åt så jag storknade. Det var ett bra tag sedan jag åt just smörgåstårta så då blir det extra gott. På något konstigt sätt så tänker man att nu var det  jättelängesedan jag åt smörgåstårta och det kommer nog dröja väldigt längen till jag får äta det igen och då måste man liksom äta ikapp allt det där. När man sen sitter där och är alldeles proppmätt så förstår man inte riktigt hur man tänkte och så kommer man överens med sig själv att så skall jag inte tänka nästa gång. Men nästa gång har jag glömt det.

Varje år så är alltid den stora frågan skall Ilona lyckas med sin kladdkaka. Hon får inte alltid till det på något vis. Så när det var dax att servera kladdkakan så sa Ilona. - Jag vet inte hur kladdkakan är jag tror den är misslyckad jag orkar inte med det här längre och i ögonen såg jag hur förtvivlad hon var. Men kladdkakan var jättegod och alla tyckte om den. Jag vet inte riktigt varför hon envisas med att baka denna kaka,  jag får väl fråga henne någon gång. Men jag vet att hon älskar kladdkaka så det är nog därför. Nu tror jag att det beror på att hennes ugn inte riktigt är som den ska och inte att det är fel på hennes bakkunskaper.

Det var ett lyckat kalas och vi gick därifrån mätta och glada.