Nu har jag precis avslutat det tråkigaste jag vet och det är att dammsuga. Jag vet inte varför jag tycker så, men det är något med hela maskinens konstruktion. Den känns klumpig och den fastnar och skrapar i överallt och ibland tror jag att den har ett eget liv och vill jävlas lite med mej. Det är nästan alltid så att när det känns som allra tråkigast att damsuga så fastnar den extra mycket och ibland välter den. Sladden skall vi inte tala om den slår knut på sig själv och den fastnar alltid vid något stolsben eller i ett bord. Sedan när man äntligen är klar är man helt slut och så varm så man svettas. Man känner sig ofräch och dammig.
Det är inte bara det utan när jag precis är färdig och ställt in maskinen i städskåpet så kommer Balder in med grusiga tassar och lufsar genom hela huset följt av två katter. Jag ger upp jag tar inte i den maskinen mer idag.
Kan ingen komma på ett medel som man stryker på golven som absorberar bort allt damm och man slipper att damsuga. Då kommer jag att bli den lyckligaste på hela jorden. Men det kommer alldrig att hända så man får väl kämpa på med den där tråkiga maskinen i hela sitt liv. Allt är inte kul här i livet.
Nu skall jag belöna mig själv med att gå ut och sola lite innan jag börjar jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar